Först och främst är det inte alls så mycket regler som i Sverige. Man kan i princip parkera var man vill, nästan aldrig parkeringsvakter. Vi brukar alltid ställa oss så nära framridningen som möjligt, Claus är ganska fräck så vi får nästan alltid som vi vill. Vid framridningen finns det aldrig en plätt att rida på där man inte hoppar, utan det finns bara en framridning och framhoppning.
Det är ingen gräns på hur många man får vara där inne och det verkar inte finnas någon gräns på hur mycket man får höja hindren.
Alla rider fram och hoppar fram i vänster varv. Det tycker jag är både bra och dåligt. Väldigt enformigt med bara ett varv, men har man en rädd häst slipper man möta andra ryttare. Är det få ekipage på framridningen brukar man rida i båda varven.
Val av höjd är också lite annorlunda. Man kan inte hoppa 110 och 120 tex, utan man hoppar två rundor på samma höjd. Första rundan är som en vanlig A0+A0, banan är oftast längre och svårare än Sveriges banor. Brytsvängar, titthinder på ettan, hinder på medellinjen, hinder mot väggen, korta anridningar och nästan alltid två kombinationer med, detta redan i 1 metersklasser. Jag tror det beror en del på att de flesta ridhus här är väldigt små. I 100 cm klassen är det alltid stilbedömning, ibland är det omhoppning, men oftast bara en grundomgång. Här bedöms hälsningen till domaren, hur man rider över och emelllan hindren och hur hästen hoppar.
Andra rundan är jakt, alltså en A0:a, allt på tid från början. Denna banan är kortare, 8-9 hinder, inga svåra svängar och inte kombination förrän i 120-130. Dock får de höja hindren en del och nästan alla är titthinder.
Något som är väldigt smart här är att på sommaren där det finns plats bygger man upp två banor brevid varandra, man hoppar fram en gång, hoppar första rundan, skrittar ett par minuter och sedan går in och rider andra rundan med en gång. På så sätt mer än halverar man tävlingsdagen än på vintern då alla först måste hoppa färdigt första rundan, bygga jaktrundan och så ska alla hoppa igen. Sådana dagar blir väldigt långa och arrangörerna kan inte ha mer än två klasser/dag om det är stoda startfält. Det är dessutom mycket bättre för oss som har med oss 10 och mer hästar, man hoppar färdigt hästen med en gång så är den klar sedan. På vintern är det ett jäkla slit med sadlar hit och dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar